Kanske bör man vandra mer i sommar innan den tar slut. Vandra norrut mot fjällen, in i fjällen, så att säga, mot det vita ljuset.
JORGE MANRIQUE
CON DOLORIDO CUIDADO
Con dolorido cuidado,
desgrado, pena y dolor,
parto yo, triste amador,
de amores desamparado,
de amores, que no de amor.II
Y el corazón, enemigo
de lo que mi vida quiere,
ni halla vida ni muere
ni queda ni va conmigo;
sin ventura, desdichado,
sin consuelo, sin favor,
parto yo, triste amador,de amores desamparado,
de amores, que no de amor.
Eller så vandrar man in i Anderna istället. Mot ett annat sorts ljus.
..
Eller los campos de Castilla. Ay, La Mancha.
ANTONIO MACHADO
YO VOY SOÑANDO CAMINOS
Yo voy soñando caminos
de la tarde. ¡Las colinas
doradas, los verdes pinos,
las polvorientas encinas! …
¿Adònde el camino irá?
Yo voy cantando, viajero
a lo largo del sendero…
—La tarde cayendo está—.
«En el corazòn tenía
la espina de una pasiòn;
logré arrancármela un día,
ya no siento el corazòn.»Y todo el campo un momento
se queda, mudo y sombrío,
meditando. Suena el viento
en los álamos del río.La tarde más se oscurece;
y el camino que serpea
y débilmente blanquea
se enturbia y desaparece.Mi cantar vuelve a plañir:
«Aguda espina dorada,
quién te pudiera sentir
en el corazòn clavada.»Jag går och drömmer vägar
i kvällningen. De guldfärgade
kullarna, de gröna tallarna,
de dammiga ekarna!
Och vägen, vart går den?Jag går och sjunger, resenär
längs stigen…
nu faller mörkret.
”I mitt hjärta satt det en gång
en lidelsens tagg.
En dag drog jag ut den,
nu känner jag inte hjärtat”Och hela landskapet blir
plöstligt stumt och dunkelt,
det mediterar. Vinden susar
bland asparna vid floden.Kvällen blir mörkare
och vägen som slingrar sig
och svagt lyser vit
grumlas och försvinner.Min sång klagar åter.
”Skarpa, guldgula tagg,
Om man ändå finge känna dig
instucken i hjärtat”
