Kontoret i Kito

Ecuador. Hammarbyhöjden. Slående lika.

Min nya roommate Frida på terrassen. Jag vill köpa en massa växter så att det blir som en djungel där ute. Frida vill typ slå upp en fondvägg eller nåt. Det blir ingen fondvägg, Frida!

Eller hon kanske inte ville det.

Vi har problem med att låsa kontoret. Jämt. Det är viktigt för sammanhållningen.

Det enda störningsmomentet för tillfället är att det varje morgon kommer ut en ny tidning. Jag är fortfarande på måndagens nyheter. Det är torsdag idag. Funderar på att skriva ett brev till redaktionerna i organisationens namn och be om en ”paro progresivo” tills jag hunnit läsa ikapp.

vandringsvägar

Kanske bör man vandra mer i sommar innan den tar slut. Vandra norrut mot fjällen, in i fjällen, så att säga, mot det vita ljuset.

JORGE MANRIQUE

CON DOLORIDO CUIDADO

Con dolorido cuidado,
desgrado, pena y dolor,
parto yo, triste amador,
de amores desamparado,
de amores, que no de amor.

II

Y el corazón, enemigo
de lo que mi vida quiere,
ni halla vida ni muere
ni queda ni va conmigo;
sin ventura, desdichado,
sin consuelo, sin favor,
parto yo, triste amador,

de amores desamparado,
de amores, que no de amor.

Eller så vandrar man in i Anderna istället. Mot ett annat sorts ljus.

Svorje, fosterland

I väntan på revolutionen lägger jag upp en blygsam profetia, en enkel skiss över huvuddragen i den nya nordiska superstaten Svorje. Jag kallar den ”Svorje- vision och åkallan”.

En dag

skall det äntligen att bli förbjudet att resa

Internet skall att stängas av

De multinationella bolagen avvecklas

Det skall bli obligatoriskt att stanna där man föds

Det skall bli straffbart att säga till sina barn att de kan bli vad som helst

Det skall byggas murar runt städer större än 10 000 invånare

Det skall inte att finnas något annat val

än att vara nöjd med det man har

Den lokala kulturen skall blomstra,

ett felfritt agentsystem införas,

jantelagen uppvärderas

Intoleranta och oliktänkande

deporteras till Finland

Vi är inga barbarer

Norge skall annekteras

och bilda den nya superstaten Svorje

Till Danmark ställs ett enkelt ultimatum:

”Antingen är ni med oss eller mot oss”

(Till Storsvorje räknas även Norra Finland, Arktis och Kolahalvön)

Stormakternas militärbaser skall beslagtas och nedmonteras

till förmån för nya AMS-kontor

där arbetslösa ungdomar säljer langos

till japanska turister

i väntan på de nya arbetstillfällena som beräknas uppstå

som en konsekvens

av den förutspådda klimatmigrationen

Söders Andalusien

Grå himmel

Över gråa hus

Zigenarnas falska ackord

I baksätet

på en falskskyltad Volvo
Blåsut!

feel bad

Det är lätt att missbedöma samspelet mellan klockan, tunnelbanetidtabellen och sin egen efterblivenhet och så var fallet även igår. Inget slår känslan av att se det där förbannade tåget svischa förbi just innan du nått till den strategiska punkt från vilken du vet att du hinner springa till perrongen och slänga dig in i kupén. Föjlaktligen ramlade jag aningen sen och förvirrad in i nåt provisoriskt vardagsrum under jord som vaktmästaren envisades med var Salong Nr 5 på Victoriabiografen, men har man ett kilo popcorn i den ena handen och en iskall Coca i den andra, ja, då tjafsar man inte, om man säger så.

Waltz with Bashir var fucking brilliant.

property rights

En hånfull nöjesindustri som prompt framhärdar med sin verklighetsfrånvända efterblivenhet.

för gammal för sina fräcka kläder

”En liten film om Olle” om Olle Ljungström visades före ett tag sedan på K Special, och nyss på SVT Play på dålig och stulen internetkoppling här i Hammarbyhöjdens utkanter. Dokumentären är full av Ljungströms musik, där Reeperbahn-tiden är bäst såklart, men roligast är den hypokondriske navelskådarens återkommande one-liners om hur han ”hatade varenda centimeter av Vaxholm”, enligt egen utsago har blodförgiftning, krigspsykos och skottskador från Afghanistan, kallar återvändande turister från Gotland för ”förvisade fula människor”, m.m., m.m…Att döma av dokumentären verkar Olle Ljungströms liv och person befinna sig i nåt slags post-hybris tillstånd, där han är för framgångsrik för att vara patetisk men för gammal för sina fräcka kläder. Samtidigt lyckas han vara alldeles omöjlig att inte tycka om.

finanskrisen

Vidrigt. Bara så jävla hånfullt och vidrigt.

Det Nya Stockholm

Ihopklistrat i respektlös oordning. Göran Greider om Det Nya Stockholm:

Stan har numera sina nya strategiska punkter:
om du kommer över Skanstullsbron
och i natten ser ljusen djupna allt längre bort
genom Hammarbyhamnens medelklassreservat,
så rör du dig mot det nya Gullmarsplan.
Plötsligt fullt dagsljus; folk sitter på de höga
stolarna på det där öppna caféet, mitt i strömmen
av tunnelbaneresenärer och det är något nytt
i luften, du kan inte riktigt säga vad,
men här känner du inte det stillastående
medelklassiga och kulturbärande som tynger
inne vid Mariatorget eller i Götgatsbacken:
Nyinflyttade uppåtsträvande, alla de unga arga kvinnorna
och männen bosätter sig åt det här hållet,
för bara här får de ju tag på något
när de strömmar in från landsorten
med det stora oförlösta inom sig.

*

Under gråa broar och akvedukter
kommer den igenslammade trafiken;
den skakar om alltsammans, ruskar bort det
värsta av allt som samlats längre in på Söder,
tjänstemännens stadsdel,
friskolornas oinskränkta oaser:

Du har kommit till en skärningspunkt,
en plats där allt flyter samman,
stadsdelar med trettiotalsminnen och milleniumkänningar,
lokaler ännu att hyra, en bokhandel som går dåligt:

Tid för utopier, tid för nya platser i stan:

Tid för en annan huvudstad

*

Innerstan krigar mot förorterna,
det är vad den gör och här går numera fronten.
Också dig ska de tvinga in i den expanderande innerstan.
Men ännu är det tid för utopierna,
för en annan stad, för denna förnyelse.
Vid de gamla infarterna, där, vid tullarna,
förnyas Stockholm mentalt.

Gamla nätter, nya gryningar, löftet om att allt det
som aldrig blev löst och avklarat
inte ska tynga oss längre när vi
kallar samman problem ett nytt problem
och samma slutna möjlighet en öppen möjlighet.

Ännu plötsligt tid för en annan stad.

he bli int bättre…

2009 traskar på i gyttjan här i Hammarbyhöjden. Plöjer ner oss i de leriga åkrarna runt Nackareservatet, också kallade Björkis, Dalen, och Hammarbyhöjden…our hood. Born and raised, rags to riches, bred and buttered in Blåsut.